"Jag utvecklas jättemycket här"
Faten och Nithi går Allmän kurs på teckenspråk på Fellingsbro folkhögskola i Örebro. För första gången i sitt liv kan de studera i en helt teckenspråkig miljö. Och det gör skillnad.
Både Faten och Nithi är födda i ett annat land. Faten är döv sedan födseln och växte upp i Irak utan något som helst teckenspråk eller språk överhuvudtaget. Nithi, som kommer från Thailand, blev döv vid elva års ålder.
Båda var 18 år när de kom till Sverige och de började då på Riksgymnasiet för döva och hörselskadade i Örebro. Något som var nog så utmanande.
– All min tid och kraft på riksgymnasiet gick åt till att lära nig svenskt teckenspråk, vilket innebar att jag saknar ämnesbehörigheter i till exempel svenska och matematik, förklarar Nithi.
Faten instämmer och berättar att det är först nu som hon äntligen har så pass bra teckenspråk att hon kan börja ta sig an svenskan och de andra gymnasieämnena.
– Jag känner verkligen att jag utvecklas jättemycket här. Jag förstår mer och mer i alla ämnen.
Båda två framhåller hur befriande det är att studera i en helt teckenspråkig miljö, något som aldrig varit självklart innan.
– Det är fullt teckenspråkiga lärare och vi kan kommunicera med alla och umgås med alla.
De säger också att det inte är lika stökigt som på gymnasiet, utan mer avslappnat och moget. Stämningen i klassen är bra och alla är kompisar.
Och när de är klara på Allmän kurs vet de båda vad de vill göra.
– Jobba!
Faten vill jobba med människor och Nithi vill ha ett jobb som innebär att man är ute mycket.