”Det är en sådan häftig känsla att allt ligger framför fötterna”

Ida Wallin och Moa Andersson är båda 20 år, kommer från Uppsala och började på grundkursen i bild och konst i augusti 2021. Nu är de inne på sitt andra år i vad som kallas projektåret i Konst. Kursen är på heltid i den lummiga slottsmiljön kring Wiks slott och både Ida och Moa har valt att bo på skolans internat.

Hur kom det sig att ni började på folkhögskola?

Ida: Det kom till mig på våren när jag skulle ta studenten. Jag kände att jag inte ville börja på universitetet direkt, plus att jag alltid har gillat konst. Så då kändes det givet att söka till olika folkhögskolor för att kunna få de meriter man behöver för att söka högre konstutbildningar senare.

Moa: Jag tänkte först gå på universitet men jag visste samtidigt att jag inte skulle komma in på utbildningen i speldesign och grafik. Så då tänkte jag att den här folkhögskolekursen kunde vara en bra grund för att söka in senare.

Hur var det för er att börja här direkt från gymnasiet?

Moa: Det var ett ganska stort hopp ändå, man tänkte att det skulle vara mer press här än i gymnasiet. Men det var ju lite tvärtom och det kändes väldigt skönt.

­Ida: Vi gick båda på högpresterande gymnasium, jag gick på Katedralskolan i Uppsala som klassas som en av Sveriges bästa gymnasieskolor. Så det kändes väldigt skönt att komma ifrån den pressen.

Vad tycker ni är det som sticker ut mest med att gå på folkhögskola? 

Ida: De som inte vill vara här, de är inte heller här eftersom folkhögskola är frivilligt. Jag skulle beskriva det som att folkhögskola går ut på eget ansvar, egen förmåga, egna mål, eget syfte. Man måste själv veta varför man är på den utbildning man är på.

Vad lär man sig av det?

­Ida: Förra året så skedde en extrem personlig utveckling för mig. Jag blev väldigt mycket mer självständig och jag fick lära känna mig själv och mina egna preferenser när jag var tvungen att ta egna initiativ. Vi som går konst fick ju bara massa material uppradat framför oss, det var som julafton. Att bara få ta de här stora flaskorna med färg och få göra vad man vill, och var en sådan häftig känsla att känna att allt låg framför fötterna. Jag har mått väldigt bra av det.

Moa: Ja samma för mig. Speciellt nu i tvåan för nu får man välja sina egna projekt och vara lite mer nischad. Just nu håller jag på med akvarell och tusch och andra håller på med textil eller oljefärg. Det är så himla härligt att alla gör så många olika saker!

Ida: Ja och samtidigt så är ju lärarna väldigt tillgängliga. Det är så pass intimt på en folkhögskola så att man kan ha en nära relation till både lärare och deltagare, så det finns alltid stöd att få om man skulle känna sig vilsen.

Hur kände ni inför att flytta in på internatet?

Ida: Jag var spänd.

Moa: Väldigt spänd.

Ida: Jag började ju här utan att känna någon. Alltså ingen alls, jag hade ingen aning om vad det skulle vara för folk. Men sen har jag gjort det till mitt hem. Det är jättemysigt att man delar kök och äter middag tillsammans och kollar på film tillsammans, kanske följer någon serie tillsammans.

Moa: Ja och vi kan ju gå till ateljén nästan när som helst. Vi kan basta och gymma och bada nere vid sjön när som helst. Miljön är jättefin om man vill ha inspiration.

Ida: Ja det är luften, tystnaden. Att bo här är jättelyxigt. Och sen är det så mycket olika människor som söker till folkhögskolor så man lär sig massa av alla olika personer i olika åldrar och från olika städer i Sverige.

Vad vill ni säga till de som tycker det verkar jobbigt att bo på internat?

Moa: Ja men det är ju det som gör en folkhögskola!

Ida: Jag tycker det är halva grejen.

Moa: Gemenskapen men också…

Ida: Tillgången! Ja men som vi pratade om att ateljén är ju öppen så vi kan gå dit när vi vill.

Moa: Och gå hem när som helst. Man behöver ju vila upp sig också. Och det är så skönt om man till exempel har jätteont i huvudet då går man och vilar hemma i sitt rum och sen fortsätter man bara lite senare.

Ida: Gemenskapen uppstår ju också för att man lagar och äter mat tillsammans.

Moa: Det är då man snackar liksom.

Ida: Ja man blir som en familj nästan, man blir varandras vardag och det är väldigt mysigt tycker jag.

Moa: Och det är så mycket som man vill göra! Man vill basta, spela badminton i idrottshallen, man vill vara i ateljén hela tiden och sen så måste man också hem och vila, kolla på film. Alltså det finns inte tillräckligt många timmar.

Ida: Det finns för mycket roligt att göra!

Kommer ni ha användning för något särskilt från utbildningen i framtiden?

Båda: Absolut! Ja!

Moa: Det kanske kan uppfattas som flummigt när man börjar här. Man kan få en uppgift med instruktionen: ”gör vad du vill, du behöver inte ens göra färdigt!”. Men egentligen betyder det bara att du kan lösa det på ditt eget sätt och i slutändan så lär du dig ju alltid något nytt av det.

Ida: Det var nästan det första jag lärde mig när jag började här, att det är helt upp till mig nu var jag lägger min ambitionsnivå. Hur ambitiös jag är och vill vara, hur jag vill att det här året ska sluta. Att få öppna uppgifter har verkligen gett mig verktyg. Att kunna sortera ut inspiration, idéer, och det är ju väldigt användbart när man håller på med konst. Det känns verkligen som att det kommer gynna mig i framtiden, både till jobb och vidareutbildningar och i privatlivet.

Tills sist, vad händer efter det här året?

Ida: Nu till våren kommer jag jobba med ansökningar till högre konstutbildningar. Framför allt bildlärarutbildningen på Konstfack, det är den jag kommer satsa på. Det är bild och media och det är från 6-års till trean på gymnasiet plus folkhögskola.

Moa: Åh gud att få jobba på folkis! Jag vill ju gärna komma in på speldesign och grafik på Gotlands universitet. Men annars har jag kollat i Stockholm också, och om inte det går får jag jobba.

MER INFORMATION:

• Kurser i konst och estetiska ämnen »
• Region Uppsala folkhögskola »