”Man blir inspirerad när man hänger med kreativa människor”
Två år på landsbygden fyllda av film, teater och internatliv? För Oscar Wahlberg, 20 år, lät det som drömmen och han packade sina väskor och flyttade ut till Wik utanför Uppsala för att gå på folkhögskola. Vi har träffat honom och pratat kreativitet, folkhögskolebubblan och framtidsplaner.
Hur kom det sig att du ville gå på folkhögskola?
– Jag hade inte direkt någon plan på vad jag ville göra året efter gymnasiet, men så fick jag en länk skickad till mig av en kompis som hade gått en höstlovskurs här på Region Uppsalas folkhögskola i Wik. Det var en ettårig kurs i något som kallas storytelling där man lär sig om både film och teater. Hon visste att jag hållit på med stand-up och gillade teater så hon bara: ”testa den här!” Och det var den enda kursen jag sökte in till.
Så det kändes rätt på en gång?
– Ja men faktiskt, jag läste på och tänkte att det lät väldigt roligt. Det var min anledning till att jag valde att gå här. Och det var det. Jag är inte någon som gillar att sitta bakom en bänk och skriva och jag hade inga direkta planer på att gå på universitet. Jag är mer för kropp och rörelse.
Hur var det för dig att börja här?
– Jag hade inte läst på jättemycket om folkhögskola innan jag kom hit. Så det var ju lite av en chock, okej är det är såhär det går till? Att komma hit varje morgon, att bara sätta sig på golvet och checka in. Det är mer fritt, inte som på gymnasiet där läraren undrade var någon hade tagit vägen, nej, här är det mer: om du inte vill vara här, ska du inte vara här heller.
Blir det en annan stämning då?
– Det blir lite annan stämning, speciellt om man kommer direkt från gymnasiet. Det passar ju inte alla för man behöver ändå vara engagerad och taggad. Men för mig passade det.
Vad tycker du annars är det som sticker ut mest med att gå på folkis?
– Det är nog friheten med upplägget. Och närheten till lärarna. Om man har några invändningar så är de väldigt öppna för dem och inte så fyrkantiga. Min kurs var ganska nystartad förra året så då pratade vi mycket och utvärderade hur vi kände kring upplägget. Man får säga till om mycket, inte som man är van vid från gymnasiet.
– Samtidigt måste man våga lita på sina lärare, att de har koll liksom. Om man inte hållit på mycket med teater innan och kommer direkt från gymnasiet, då kanske vissa övningar verkar helt oanvändbara och flummiga. Det är något man hör mycket, att folkis är så flummigt. Men lärarna gör inte något bara för att göra något, utan det finns ju såklart en anledning till det. Man måste våga tro på dem.
Vad lär man sig av det?
– Jag har hållit på mycket med film och teater på fritiden och eftersom jag tycker det är så kul så blir det bara en extra level att man får utmana sig själv mycket. Man får ta sin frihet till en ny nivå, hitta sin egen väg att gå och så får man nya knep och tips. Man skapar nya förmågor och det är en anledning till att jag valde att gå kvar ett år på fördjupningskursen.
Vad gör det för något med en att vara på den här platsen och bo på internatet?
– Det känns som när man var liten och gick på läger, som ett ettårigt läger. Det är så himla mycket aktivitet hela tiden, man hinner inte alltid med. Man är taggad på något nytt hela tiden. Man blir inspirerad av varandra eftersom man hänger så mycket med kreativa människor och så smittar det av sig, man får massa inspiration och kreativitet. Att gå runt i ateljén som konstlinjen har och bara titta på varandras grejer, det är riktigt häftigt.
– Men jag bodde inte här förra året så jag kan verkligen jämföra nu när jag har flyttat in. Och jag känner att jag missade så himla mycket förra året, för då slutade man kanske klockan tre och åkte hem precis efter det. Så då när man kom till skolan dagen efter så pratade alla i klassen om vad de hade gjort på kvällen innan och man missade så mycket aktivitet. Om man ville hålla på med något efter skolan så blev det ett stort projekt förut, men när man bor här kan man vara kreativ dygnet runt.
Vad händer efter det här året?
– Om man hade fått chansen att bara stanna i den här bubblan och jobba som vad som helst så hade man inte tackat nej, haha! Nej, men jag vet faktiskt inte vad som kommer nästa år. Eftersom det här är en av få utbildningar som är både film och teater så kan jag inte riktigt bestämma mig för vad jag vill välja att vidareutbilda mig inom.
– Det lutar nog åt någon form av högre teaterutbildning, det kan vara på en annan folkis också, det har jag inget emot. Förra året jag gick hade jag ingen tanke på att försöka satsa, men intresset har tagit över mer och mer och jag vill i alla fall försöka leva på det. Och stand-up kommer jag nog alltid försöka hålla på med när det finns tid.