”Det stora hjärtat får finnas överallt här”

Det är knäpptyst och nersläckt i byggnaden som inrymmer musikklasserna. Men gläntar man på någon av de många stängda dörrarna möts man av pianoklink och trumsolon. Det är full verkstad på Karlskoga folkhögskolas musiklinje. 

I en av de ljudisolerade musikstudiosarna sitter Simon Schwab, 39 år, och repar gitarr. Simon hade länge funderat på att gå en musikutbildning, men livet kom emellan och planerna fick läggas på is. Sambo, tre barn och ett husköp senare kunde hans dröm inte vänta längre. En googlesökning pekade Simon i riktning mot Karlskoga folkhögskola och en utbildning i musikproduktion. 

– Jag tänkte bara att det var en vanlig skola, men det fick jag ju erfara ganska snabbt att saker och ting sker lite annorlunda här. Det finns ett fint kamratskap och en acceptans för alla. Ett stort hjärta som får finnas överallt.

Ett år blev till två

Nu är Simon inne på sin tredje termin på Karlskoga, något som inte var planerat. 

– Jag tyckte att det var så kul och givande så jag ville gå ett år till, förklarar Simon. Jag gillar verkligen att befinna mig i den här atmosfären och miljön. Det är top of the line här och det tror jag väldigt många håller med mig om.

Efter utbildningen hoppas Simon kunna försörja sig på musiken.

– Jag får se i vilken utsträckning det blir, men jag vill absolut kunna fylla en del av min arbetande tid med musik. Det skulle vara väldigt upplyftande. Vilken genre det blir spelar inte så stor roll, jag har inte rutat in mig på nånting särskilt utan gör det jag har lust med helt enkelt.

Om man precis som Simon drömmer om en karriär inom musiken har han några tips att dela med sig av.

– Ta chansen! Vill man skriva låtar, skriv låtar! Börja någonstans, alla måste börja någonstans. Och så kan man söka hit för här får man mycket hjälp och kommer en bra bit på vägen. 

Text: Miriam Steinbach