”När andra gör något för klimatet är det enklare att göra något själv”
Stefano Tonelli, 20 år, läser Hållbar utveckling på Röda Korsets folkhögskola sedan i augusti. Hans engagemang för klimat- och miljöfrågor väcktes som tonåring i Italien och nu har han hittat hem i skolans lokaler i Skärholmen i Stockholm.
– Jag har varit intresserad av djur och andra varelser sedan jag var liten. Men det var nog Greta Thunberg och Fridays for future som verkligen gjorde att jag fick upp ögonen för klimatfrågan. Jag började se klimatförändringarna runt omkring mig och notera hur nedskräpat det var där jag bodde, hur stora fabrikernas utsläpp var, men också hur lite folk och politiker brydde sig om det.
När Stefano kom till Sverige förra året för att arbeta som aupair märkte han också att klimatengagemang och miljömedvetenhet var större i Sverige. Att gå kursen på Röda Korsets folkhögskola är ett sätt att ta sitt engagemang vidare.
– På vår utbildning får vi se flera exempel på hur andra gör för att vara mer klimatsmarta och då får man också mycket inspiration. När man märker att andra gör något för klimatet så känns det också enklare att göra något själv. Om ingen hade kämpat för klimatet då hade man behövt ha mycket, mycket mod för att vara den som går först. Men om det redan finns andra som har tagit första steget, då är det enklare att göra något själv.
Bra grund för framtiden
Stefano har tillsammans med klassen besökt en gemensamhetsodling i Fittja där de fick lära sig om hållbar utveckling i praktiken. En stor del av utbildningen är också att lära sig av de andra deltagarna i klassen.
– Var och en av oss har olika erfarenhet när det gäller att engagera sig för klimatet. Vi delar med oss av olika tips på hur man kan leva hållbart.
– En annan sak jag gillar med utbildningen är att man får en bra grund att stå på inför framtida studier om hållbarhet. Det kan vara svårt att veta på en gång om det är odling eller skogsvård som är ens grej. Men nu pratar vi till exempel om Parisavtalet, om Agenda 2030, biologisk mångfald och mänskliga rättigheter och det är saker jag kommer kunna ha med mig senare.
Vad Stefano ska göra i framtiden är något han fortfarande håller på att utforska.
– Det vore kul att jobba med miljöfrågor, gärna på något sätt så att man är aktiv i naturen. Vi får lära oss mycket om olika organisationer och företag som jobbar med miljöfrågor och det ger en lite olika idéer. Jag hade också velat ta med mig kunskap som jag har lärt mig här och sprida den i Italien.
Annorlunda att läsa på folkhögskola
För Stefano som gått hela sin skolgång i Italien är skillnaden mellan en vanlig skola och studierna på folkhögskola märkbar.
– Framför allt är det relationen mellan deltagarna och läraren. I Italien är systemet väldigt hierarkiskt och som elev har man lite att säga till om. Men här är demokrati viktigt på riktigt. Man ska bli lyssnad på och man ska diskutera med varandra.
– Sen så är det väldigt mysigt här i folkhögskolan. Jag vet att jag är välkommen här och det gör att det känns som hemma. Det bästa tycker jag är kontakten som man har med andra deltagare, med lärarna och med rektorn. Att vi alla hänger ihop och att vi försöker lära av varandra. Det känns liksom som en levande organism. Man skippar utseende och bakgrund och etnicitet och religion – vi är bara medmänniskor.
MER INFORMATION: