Från skolskräck till skolkul

– Under rätt skolformer kan vem som helst lyckas.

Hannes ser en tudelad bild när han blickar tillbaka på sin skolgång. Dels svårigheterna med det formella och strukturen på grund av ångesten och koncentrationsproblematiken. Läxorna, tiderna och andra krav från skolans håll triggade Hannes ångest.

– Jag hade svårt att passa in och svårt med alla förväntningar.

Skolan, så som den är utformad idag, var tuff för Hannes och krävde mycket resurser av honom bara som undervisningsform. Men å andra sidan hade Hannes turen att ha fantastiska vänner i skolan, vänner som gjorde att han orkade hålla sig kvar.

– Jag kunde lägga mitt fokus där och må bättre, fly undan en stund, men många gånger dessvärre på bekostnad av studieprestationen.

Svårigheterna i skolan fanns där redan från förskoleklass, men blev gradvis värre i mellanstadiet och på högstadiet. Stödet hemifrån var betydande och föräldrarna hjälpte till och tog in experter för att försöka hitta en lösning på Hannes koncentrationssvårigheter i skolan. När han var i elva tolv års åldern gjordes en utredning och han fick diagnosen add.

– Det var rätt bra faktiskt, för då hade man något att gå på. Innan hade skolan bara sett en unge som har svårt att koncentrera sig.

Diagnosen gav även Hannes en större insikt om vad hans ångest beror på. Det fanns en anledning till att han inte kunde nå upp till alla förväntningar från skolan och det var inte han som person det handlade om, utan om en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning. När han började högstadiet fanns en del hjälp på plats och Hannes nämner särskilt skolans tvålärarsystem som en bra sak. Men trots stödet var det tufft ändå på grund av mycket stök i klassen och under högstadietiden börjar Hannes problematik synas på betygen.

– Jag var godkänd i det mesta men fick ett F i matematik.

Depression och tappad framtidstro

Det underkända betyget i matematik gjorde att Hannes inte kom in på gymnasiet han sökte till. Här började en två år lång period som så kallad hemmasittare, en period där brist på sysselsättning kostade psykisk hälsa, tappade rutiner och uppochnedvänd dygnsrytm.

– Jag mådde dåligt under de här två åren och föll in och ut ur depressioner.

Trots sitt mående lyckades Hannes under den här tiden komma in på ett gymnasium och bara plugga matematik ett par gånger i veckan. Han nådde upp till E i matematik och sökte sedan till ett annat gymnasium, men där satte hans mentala hälsa stopp och han kom inte iväg till skolan.

– Man blir fast i hemmasittandet och går ner sig i det. Ångesten bara förstärks av det och det är svårt att komma tillbaka. Det blir som ett beroende av något slag.

Hannes tappade sina rutiner och sin vardagsstruktur, men han hade kontakt med vänner och familjen fanns där och gjorde mycket för att hitta en väg framåt. Det privata livet fungerade, men jobb och skola-delen fungerade inte alls.

Under en period när Hannes mådde lite bättre tipsade hans mamma om en folkhögskola i länet, som hon hade hört gott om via en kollega. Trots att han inte kände sig jättetaggad så hyste han ändå någon sorts optimism. Hannes gjorde ett tappert försök att läsa Allmän kurs på plats på folkhögskolan och pendlade med bil från Örebro – han hade precis tagit körkort under den här tiden – under ett par tre månaders tid, men det gick tyvärr inte.

– Vissa saker gick bra, det var inte bara tufft, men det här med klassrum och en stor matsal blev bara för mycket. Jag tror att traumat från skolan hängde i.

Hannes beskriver det som skolskräck, skolan hade blivit illa betingat av hans tidigare erfarenheter. Efter sejouren på folkhögskolan var självförtroendet i botten, ännu ett misslyckande.

– Det var så frustrerande alltihop! Jag vill lära mig grejer och jag vet att jag kan, men jag kan inte visa det i den form en skola har att erbjuda.

Hannes mentor på folkhögskolan, som såg att det inte funkade med studier på plats, tipsade dock om Allmän kurs på distans på Fellingsbro.

– Då kände jag hopp om att det kunde funka. Lärande är ju kul, men skola är inte kul.

Revansch!

Det var ingen dans på rosor i början på distansen på Fellingsbro heller och Hannes hade svårt att komma in i den självdisciplin som krävs för distansstudier. Men med mycket hjälp från lärarna, ett tydligt schema och ett eget driv började en fungerande struktur växa fram. Hannes märkte hur han klarade av studierna och växte i den känslan och började känna motivation och självförtroende.

Jag insåg att under de här formerna kan jag prestera. Jag började känna att det är kul.

Det som har varit avgörande för Hannes är att han kan lägga upp studierna som han vill. För honom fungerar det bättre att studera på eftermiddag och kväll. Samtidigt är han på det klara att det krävs en stor del självdisciplin.

– Du får stöttning och hjälp, ja, men det är ingen som gör arbetet åt dig. Det måste finnas ett eget driv.

En annan sak som betytt mycket är att man får mycket egen tid med lärare där man kan bolla idéer.

– Det blir mycket mer riktat när man har samtal en till en och man kan fördjupa sig mycket mer.

När Hannes nu ser tillbaka på sin tid på distansen så vill han också betona vikten av lärarnas tålamod och förståelse för hans situation.

– Det hade inte gått utan dem. De ger inte upp utan fortsätter att jobba och stötta upp när det behövs.

Men det bygger också på att man som kursdeltagare är öppen och vågar förklara så att lärarna kan förstå.

Det kräver att man kör med öppna kort. Du måste våga berätta hur det känns en dag eller vecka när du inte mår bra. Då sänks förväntningarna och även stressen.

Hannes började med att fokusera på ämnen han gillar, som samhällskunskap och historia. Över lag låg fokus på de ämnen man måste ha med sig för grundläggande behörighet. Matematik har han aldrig tyckt om och det har därför tagit mest energi i anspråk.

– Det var skönt när jag var klar med matten – som faktiskt blev lite roligare på slutet – och jag kunde lägga energi på de roliga ämnena.

Sista halvåret läste Hannes psykologi och en hel del svenska för att hinna klart.

– Jag lyckades få med mig mer än jag tänkte och kom längre i fler ämnen än jag hade hoppats på.

Hannes gick ut Allmän kurs på distans med behörighet i alla gymnasiegemensamma ämnen och ett högt studieomdöme. Under våren 2024 har han pluggat två 7,5-poängare inom arkivvetenskap på distans på Umeå universitet och till hösten har han sökt till ett program i arkivvetenskap på Mittuniversitetet. På distans så klart.

Hannes kom från en rörig skolgång med förväntningar från skolan som han inte kunde leva upp till. Det var hans bild att skolan var så och han förväntade sig ingenting annat av Fellingsbro.

Men när jag väl lärde mig att jag kunde berätta att det är tufft, erkänna att jag inte kan prestera under vissa omständigheter och att det var okej, det var till stor hjälp.

När Hannes gick i grundskolan fanns det inte på världskartan att han en dag skulle känna att skola är roligt, att matten skulle funka och han skulle få goda omdömen.

– Under rätt skolformer kan vem som helst lyckas. Nu ska jag studera på universitet vilket jag aldrig hade kunnat föreställa mig innan. Mainstreamskolan är inte för alla och det dåliga självförtroendet kommer av att man inte passar in i skolformen.

Lösningen för Hannes fanns på distanskursen på Fellingsbro, det var den skolform som gjorde att han kunde prestera.

På distansen kunde jag visa att jag kan och det var enormt stärkande. Det är okej att prata här och det är ingen som dömer en. Det är så kul att ha fått tillbaka en framtidstro och ännu mer hunger efter kunskap.

Läs mer om Allmän kurs på distans på Fellingsbro folkhögskola