Anya och Indra är redo att lämna folkhögskolan
Efter tre respektive tre och ett halvt år är det dags för Anya och Indra att lämna Östra Grevie folkhögskola. I händerna har de ett bokstipendium vardera och de har båda läst upp ett tal i kyrkan. Nu kliver de ut till mer eller mindre bestämda platser i världen och känslorna är blandade.
– Jag har redan börjat stänga ner känslorna lite, säger Indra. Hur ska vi klara oss utan detta?
Anya började sin resa på skolans studiemotiverande folkhögskolekurs, SMF, för att sedan fortsätta till Allmän kurs. Hon minns tillbaka hur det var för tre år sedan, när hon först kom till skolan och började ha lektioner med läraren Ola på SMF.
– Det var så jävla ball!
Indra har läst in hela gymnasiebehörigheten på Allmän kurs. Hon minns att hon blev chockad över att bli så väl bemött av alla. Att både lärare och deltagare kändes vänliga och inkluderande.
– Det var liksom inga grupperingar eller skitsnack, förklarar hon.
Anya håller med och menar att det är en fin och inkluderande känsla på skolan.
– Man kan alltid pysa in i någon grupp, säger hon. Det finns så många fina människor i klassen.
Testade flera vägar
Anya kom till skolan via Arbetsförmedlingen efter en tid då hon haft svårt med både skolan och att komma in i samhället. Hon testade hade redan hunnit testa andra studieformer innan hon landade på folkhögskolan.
– Jag provade komvux, men upplevde att jag fick för lite stöd där. Det är en stor kontrast mot folkhögskolan. Här har jag upplevt att det är väldigt pedagogiskt och man möts på den nivå man själv är på. Jag har blivit vägledd på ett fint sätt. Eftersom jag inte har klarat skolan alls tidigare har jag alltid tänkt att det har varit jag som har varit dålig. Men jag har bara behövt mer stöd.
Indra hade tänkt gå gymnasiet senare, men hennes dåvarande pojkvän som gick på skolan tipsade henne om att börja på Allmän kurs, vilket inte alls kändes som en självklarhet till att börja med.
– Jag hade redan testat gymnasiet två gånger innan, men kände att det sög. Men han lyckades övertala mig att prova. Jag trodde inte det skulle bli något, men jag tänkte att jag testar. Och sen så blev det något!
En andra chans
Vad är då den stora skillnaden mellan "vanlig" skola och folkhögskola och som ändrade Anyas och Indras syn på att studera? Svaret kommer snabbt och med kraft.
– Allt! Folkis är verkligen skitbra! Jag hör få som har dåliga erfarenheter av folkhögskolan, säger Indra.
Hon förklarar att det viktigaste för henne har varit att inte känna sig dum. Även om hon aldrig har haft dåliga lärare, har hon alltid känt sig trött och lat i skolan. Senare har hon förstått att detta kan bero på den adhd-diagnos som hon fick för några år sedan.
– Här har det varit annorlunda. Här kan man känna att det går att lyckas. Här kan man briljera!
Givande att arbeta med teman
Båda förklarar att deras självförtroende sakta men säkert har blivit bättre under deras tid på Allmän kurs. De talar också varmt om temaundervisning, det vill säga att man arbetar med alla skolämnen utifrån ett övergripande tema. Både Anya och Indra menar att det minskar stressen och ger mer struktur.
– Först var jag kritisk och bara, vad är det de har hittat på nu? Nu tänker jag att så här vill jag ha det i alla skolor, säger Indra.
Den största fördelen är att inte läsa många ämnen samtidigt och behöva kastas mellan olika ämnen och i stället se ett sammanhang.
– Dessutom är folkhögskolan bra på att förenkla saker och förklara dem på ett sätt som alla förstår, säger Anya.
Dags att bege sig ut i världen
Nu väntar världen utanför skolan med nya situationer och möjligheter. Anya vet inte vad hon vill göra i höst, men hon vet att hon vill plugga vidare och kanske jobba som arkeolog, bibliotekarie eller arkivarie. Indra ska läsa en svetsutbildning på komvux i höst och är pepp på att göra något praktiskt. Vad har varit den största nyckeln till framgång för dem på skolan? Indra svarar snabbt.
– Lärarna. Punkt.
Anya instämmer och fyller i att motivation också är viktigt. De enas om att lärarna är viktiga för att locka fram motivationen hos deltagarna. Indra fortsätter förklara att lärarna är så peppiga och stöttande och att hon önskar att de fick höra allt som sägs i rökrutan.
– Det sägs jättebra saker där! Kanske något negativt om någon tråkig inlämningsuppgift, men aldrig något om lärarna. De är toppen!