
Det finns inget så upplyftande som att bo på internat!
Jag bjuds in i ett litet men ändå rymligt och ombonat rum på 10,7 kvadrat. Det blommiga tyget på väggen vid sängen har Bodil satt upp med hjälp av redan befintliga spikhål i väggarna, eftersom hon inte får göra några nya. Bodil går sin sista termin på Musikteater och flyttar snart ut från internatet Trasten med blandade känslor.
– Åh, det känns blandat, men jag är ganska redo. Jag har aldrig utvecklats så här mycket någonsin i mitt liv. Speciellt under det sista året. Jag är så stolt över mig själv och det är det inte alltid så lätt att vara.
Det är tredje gången Bodil bor på internat, så det finns en viss vana. De olika internaten har skiljt sig åt på många sätt och detta är ett av de lugnaste hittills.
– Jag flyttade till Blekinge när jag var tjugo och pluggade teater på Blekinge folkhögskola och därefter musikal på Eslövs folkhögskola så jag har fått min tour av södra Sverige. Jag har alltid drömt om att bo i kollektiv, så det här är ju fantastiskt. Det är så mysigt.
Som en retreat
Bodil hade egentligen inte tänkt plugga vidare efter Eslöv, men en lärare på skolan sa att Östra Grevie nog hade varit bra för henne och så visade det sig att det var exakt det hon behövde. Bodil berättar att detta är den bästa musikteaterlinje hon har gått och att lärarna är helt fantastiska. Hon beskriver utbildningen som en retreat, en plats att få sakta ner och bara få känna in sig själv.
– Jag har lärt mig så mycket, det har varit så fantastiskt att vara här och få uppleva allt som kan upplevas här.
Vad är då det bästa och sämsta med att bo på internat?
– Det bästa är ha så nära till allt umgänge och att bara kunna gå utanför dörren och så finns det någon där. Det sämsta är nog att man kan få ett rum eller hus som man inte känner sig jättebekväm i. Alla har inte lika lätt för att diska eller hålla rent.
Bodil beskriver det svåra med att hinna med både skola, livet och den gemensamma ordningen, men menar att det oftast ordnar sig och att de flesta hjälps åt. Hon menar att nyckeln är att vara ärliga mot varandra och erkänna om man missat något.
– Plötsligt ligger det en hög med disk och man vet inte riktigt hur den kom dit.
Råkan är glammigast
När jag frågar vilket hus som är glammigast, svarar Bodil direkt: Råkan. Störst kök, mysigast vardagsrum, öppnare, flera duschar, fin uteplats. Där vill alla bo, men man får inte välja utan blir tilldelad ett rum. Bodil berättar att hon kände några deltagare innan hon flyttade in, men att det inte har varit så på de andra internaten hon har flyttat till och att det är utvecklande att träffa nya människor.
– Vanligtvis blir det en reset varje gång man flyttar till en ny folkis. Man blir introducerad till en massa nya personer och man blir typ en ny person på varje ställe. Det har verkligen hjälpt mig att hitta och utveckla den person jag är och vill vara.
Innan Bodil flyttade till Östra Grevie visste hon inte så mycket om byn. Hon visste ungefär att det inte fanns någon matbutik.
– Jag trodde att det skulle vara väldigt långt bort från civilisationen, men det är det ju verkligen inte. Det är väldigt bekvämt att bo här. En dryg kvart till närmaste matbutik med tåg eller bil.
Är det mycket fest på internat, undrar säkert många. Bodil förklarar att jo, så är det nog och att det finns en festkommitté i varje hus som fixar fester och utställningar. Men hur är det då om man vill dra sig undan och få vara lite introvert?
– Det är absolut lätt att dra sig undan. Ibland kan det vara lite för lätt. Folk finns ju här, vi är ju här. Det kan vara enkelt att dra sig undan på rummet. Men det är inte svårt att bara nå ut, för det finns alltid någon där.
Bodil berättar att mycket av det som händer på internatet inte är planerat utan sker spontant. Några i klassen bor inte på internatet och för de som inte bor här är det lätt att missa alla happenings.
– Att bo tillsammans kanske inte är för alla, men det är väldigt nyttigt att testa bo på internat och att uppleva att ta hand om sig själv och värna om andra samtidigt. Det är inte alla som kan det.
Träffat vänner för livet
Vad skulle du säga till andra som vill plugga på folkhögskola och bo på internat, skulle du rekommendera det?
– Absolut! Det finns ingenting som är så upplyftande som att både bo på internat och gå på folkis, det är väldigt befriande att plötsligt vara i ett umgänge där endast trevliga människor existerar. Så klart att man inte klickar med alla, men var jag än har varit har jag träffat människor för livet. Jag rekommenderar det så himla starkt!
Nu planerar Bodil att flytta vidare till Göteborg och söka olika scenskolor där. Boendeformen är redan spikad, det blir kollektiv igen.
– Jag vill bo tillsammans med folk, alltid. Jag skulle nog bli jätteuttråkad om jag bodde själv, det skulle nog inte gå.