”Att pausa och läsa konst är det bästa jag gjort”
Till vardags är Eira Westrin AT-läkare i Karlskrona, men när vi möter henne går hon en sommarkurs på Åredalens folkhögskola och lär sig slöjda i trä. Det är inte första gången Eira pluggar på folkhögskola. Varför kommer hon tillbaka? Och varför lägga ett år på att läsa konst när man redan bestämt sig för att bli läkare? Vi tog reda på det.
Det är varmt i solen utanför slöjdsalen där Eira står och hugger med yxa mot en huggkubbe. Hon håller på att ta fram formen av en kåsa ur en bit nyfälld björk, något som sommarkursläraren egentligen avrått alla deltagare från att göra. Det ska tydligen vara alldeles för svårt för en nybörjare. Men Eira har bestämt sig för att inte lyssna på det.
Hon pausar arbetet och vi tar skydd från den värsta värmen i skuggan under en gran. Det är andra sommaren som Eira går en sommarkurs på Åredalens folkhögskola. Förra året var det akvarell och vandring som stod på schemat. Nu är hon tillbaka, den här gången tillsammans med sin mamma.
– Jag såg fram emot den friden man känner när man är här och kände att jag var tvungen att komma tillbaka. Det är en ynnest att få lov att förkovra sig i nånting under en tid – att det är tillgängligt! Man kan bara slappna av och fokusera på att lära sig nånting nytt tillsammans med trevliga människor i en storslagen miljö. Det ger mig jättestor ro, det gör det verkligen.
Pausade läkarstudierna för att läsa konst
Det är som sagt inte första gången Eira läser på en folkhögskola. Under studierna till läkare tog hon ett års studieuppehåll för att läsa fri konst på Östra Grevie folkhögskola i Skåne.
– Det var det bästa jag gjort! Det är så lätt att man bara tänker att man ska måla och hålla på med konst på fritiden, men det är inte alls samma sak som att faktiskt ge sig själv tiden att göra det på heltid.
Eira hade redan innan hon började plugga till läkare planerat att hon någon gång under studietiden ville ta en paus. Det visade sig passa perfekt med studierna.
– Jag behövde fundera på vad var för yrke jag är på väg att ge mig in i och påminna mig själv om att man har en bredare identitet än bara sitt yrke.
Viktigt att inte bara vara sitt yrke
Att en läkare också kan måla kanske många inte ser som en naturlig koppling, men för Eira finns det flera anledningar till att det ändå hänger ihop.
– För mig är ingångsintresset i både konst och medicin att man vill lära sig om livet, iaktta livet och beskriva det. Och det kan man göra både med konst och med vetenskap. Jag tror det är bra att ha båda infallsvinklarna.
– Det är inte så att jag har användning för konsten i mitt dagliga arbete, men jag utvecklades som människa av att gå på folkhögskola. Dels för att jag fick lära känna personer med olika mål i livet, dels för att det är bra att utveckla sin kreativitet och ha lite distans till sitt yrkesliv. Att inte lägga för mycket av sin känsla av att lyckas i just ens yrke.
Eira tycker att fler borde få chans att ägna sig åt konst på heltid och inte bara de som kommit in på en konsthögskola eller som är beredda på att satsa på det som yrke.
– Det är helt fantastiskt att man har den möjligheten med folkhögskola. Det är något som folk borde veta!
Sommarkurs bra sätt att testa på
Om man är osäker på om man verkligen ska ta klivet att ta tjänstledigt för att prova en annan väg i livet på folkhögskola kan en sommarkurs vara ett bra första steg tycker Eira.
– Man får testa på, man får vara i miljön och man får se hur mycket man kan lära sig bara på en kort tid. Jag får verkligen mersmak och redan efter några dagar här går jag i tankar på att ta tjänstledigt och plugga igen.
– Men sen, jag menar vad har man att förlora på att gå på folkhögskola? Man får studiemedel som man kan leva på och man kan bo på internatet om det är så att man är inriktad på en folkhögskola som ligger långt ifrån där man bor. Men det går lika bra att pendla från sitt hem också, som jag gjorde från Malmö till Östra Grevie.
Vi rör oss tillbaka mot huggkubben och vedträet som börjat få konturer av en kåsa. De fyra dagarna på sommarkurs har redan gett Eira inspiration till att fortsätta slöjda när hon kommer hem igen. Och hon kommer definitivt gå flera folkhögskolekurser.
– Bara tänk på vilken tillgång det är vi har med folkbildningen! Att vem som helst kan söka in till folkhögskola och få lov att ägna sig åt att lära. Det är en jätteskatt! Det är verkligen det. Vi måste värna om den och använda den! Utnyttja den möjligheten!
Text: Miriam Steinbach