”Nu kan jag stå och prata inför hela skolan utan att vara nervös”
Sage Norrström, 22 år, går sitt tredje år på Allmän kurs på Region Uppsala folkhögskola. Men det var inte alls självklart att hon skulle söka sig till folkhögskolan. "I början satt jag ensam i ett grupprum under lunchen för jag vågade inte vara bland människor. Nu kan jag liksom stå och prata inför hela skolan utan att vara nervös eller rädd." Vi tog reda på hur det gick till.
Region Uppsala folkhögskola finns på fyra platser i regionen. En disig höstdag besöker vi skolan som ligger i Ultuna strax utanför Uppsala. Här samsas flera årskullar Allmän kurs i en gammal vit stenbyggnad. Sage och jag slår oss ner i ett grupprum för ett samtal.
– Det var inte alls planerat att jag skulle börja här, först lutade jag mot komvux för jag har alltid varit introvert, hatat grupparbeten och varit obekväm bland människor – allt som folkhögskola egentligen innebär. Men samtidigt visste jag att jag skulle sakna att ha en plats att gå till och att bara plugga på distans skulle vara svårt för mig för jag litar inte riktigt på min hjärna. Så då tänkte jag att jag ger det här ett försök.
– Jag kommer från en ganska tuff skolgång så jag började med att gå 75 procent för att se om jag klarade av det. Förra året som var mitt andra år provade jag att gå heltid och det gick jättebra. Nu går jag tredje året och det går galant!
Vad roligt! Hur känns det?
– Det känns jättebra, jag trivs jättebra här och ser det som mitt andra hem typ. Det är som ett eget litet samhälle, man känner lärarna, man känner alla deltagare. Det känns nästan tråkigt att det är sista året.
– Första året var jätteläskigt, jättejobbigt. Det var mycket grupparbeten, många saker man skulle göra tillsammans. Så i början satt jag ensam i ett grupprum under lunchen för jag vågade inte vara bland alla människor. Usch, jag ville inte. Men ju mer man lärde känna alla deltagare och lärare och märkte hur alla hjälper till och lyfter upp varandra oavsett var vi kommer ifrån i livet – till slut så bara funkade allting.
Det lossnade?
– Det lossnade! Jag kom liksom från en plats där jag trodde att jag aldrig skulle prata inför klassen, never! Nu kan jag liksom stå och prata inför hela skolan utan att vara nervös eller rädd. Det är en utveckling som har skett här just för att det är en sådan trygg miljö. Alla stöttar varandra vilket jag tycker är jättehärligt.
Vad stort! Grattis!
- Ja! Tack!
Vad är det som gör att du känner dig så hemma här?
– Det finns en tillhörighet. I grundskolan och gymnasiet kan det lätt bli att man delar upp sig och så är det ju lärarna som bestämmer. Men här är man typ vän med alla och det finns en större gemenskap. Vi jobbar också väldigt mycket med att alla ska vara delaktiga i allting, att man inte ska glömma någon.
Hur har det påverkat ditt mående?
– Jag känner mig mycket mer bekväm och säkrare i mig själv, men framför allt stolt! För det var en grej som jag aldrig trodde att jag skulle få uppleva. Jag har verkligen gått från att vara introvert till att bli extrovert. Nu gillar jag att vara bland människor, att jobba tillsammans. Jag gillar att ta på mig stora roller och synas och höras.
Om du skulle beskriva folkhögskolan, vad tycker du är kärnan?
– Att vi deltagare får vara med och påverka våra studier och hur vi ska lägga upp arbetet. Lärarna uppmuntrar deltagarna till att komma med egna idéer och förslag och man får vara kreativ när man ska ha en föreläsning. Man måste inte ha en Powerpoint och prata utifrån den, utan man får göra en plansch, man för göra en film, en podcast. Man har många möjligheter att uttrycka sig på.
– Sedan är alla så vänliga mot varandra, man ser till att ingen är utanför. Just nu har vi flera från Ukraina här som läser svenska så då har vi fixat ett språkcafé här på skolan där vi utbyter språk med varandra: de får lära sig svenska, vi får lära oss lite ukrainska. Det är inte uppdelat, det är kul.
Vad vill du göra efter att du tagit examen i maj?
– Jag vill bli lärare i engelska och så småningom folkhögskollärare. Det är något som jag har kommit fram till under min tid här. Jag gillar att folkhögskolan är friare och så vill jag jobba med människor.