Småskaligt regenerativt självhushåll – lösningen på de flesta stora världsproblemen?
Sanya Falkenstrand är kursledare för Ekohushåll – i teori och praktik vid Väddö Folkhögskola. Där utforskar deltagarna lågteknologiska metoder för småskaligt självhushåll och arbetar med händerna för att möta många akuta problem på global och lokal nivå. Nedan följer en intervju med Sanya, där vi får lära oss mer om både henne och kursen.
Varför har du startat den här kursen?
År 2008 avslutade jag mitt liv som främst musiker och gick all-in på att skapa klimatfestivaler i Stockholm. Jag ville förmedla tunga frågor under festliga sammanhang. Tack vare omställningsrörelsen och geografistudier vid Stockholms universitet växte insikten om resursproblematiken. Med den samlade bilden av problemen stod bara en väg kvar för mig att välja – att lägga all tid och kraft på småskaligt självhushåll. Det fanns då ingen självklar utbildning inom detta, utöver några fokuskurser jag gick, inom t ex permakultur.
För mig är småskaligt regenerativt självhushåll lösningen på de flesta stora världsproblem. Det är en bot mot slaveri, klimatförändringar, vattenbrist, förstörande kemikalier och mycket mer. Och tiden tickar. Det är bråttom att skapa nödvändiga förändringar. Med mina växande kunskaper inom självhushållning, kändes det givet att föra kunskaperna vidare och att inspirera fler att själva börja utveckla dessa kunskaper – det finns så mycket att lära!
Vilka är de viktigaste sakerna att lära sig för den som vill bli mer självförsörjande, och varför?
Utan mat och vatten dör vi. Så även om det finns en myriad av andra viktiga kunskaper att lära sig för att kunna leva ett välmående liv, så är produktion av mat och tillgång till vatten det mest centrala i våra liv.
Idag vet vi bättre om hur vi bör odla grödor. Plogen ska ersättas med flerårigt marktäckande växtskikt och de ettåriga växterna bör till så stor del som möjligt ersättas med fleråriga växter. Utöver odling så är regenerativ djurhållning än mer viktigt att återinföra. I förlängningen behöver vi även öka utrymmet för det vilda.
Men sen till det allra viktigaste – vatten. Genom rätt form av odling och djurhållning samt smart vattendesign i landskapet kan vi reparera den lilla vattencykeln. Idag är den ur balans vilket leder till att regn uteblir och fastnar som vattenånga i atmosfären. Ytterligare en växthusgas som spär på klimatförändringen.
Vad betyder lågteknologi för dig, och varför är det viktigt?
Lågteknologi är för mig att kunna leva oberoende av den förstörande industrin och med stor hänsyn till hur vår miljö påverkas av de metoder och material vi väljer. När det kommer till lågteknologisk energi så gäller det att återutforska rörelseenergi, alltså en hel del muskelkraft – arbetshästens återkomst!
Var exakt gränsen går för vilka material vi har att röra oss med kan jag inte svara på. Vissa metaller kan vi förmodligen räkna in, men i förlängningen som ett lyxmaterial – och bör därmed ses som lyx redan nu. På så vis lär vi oss att leva med dessa begränsningar. Övrigt lågteknologiskt material kan inte vara något annat än förnybart på riktigt. Här finns att utforska, t ex bambu för vattenledningar, ett material som vi, vad jag vet, aldrig har använt som en inhemsk resurs trots att det går att odla i Sverige.
Jag har ingen romantisk bild av 1700-talet, men det är med stor sannolikhet ett lågenergisamhälle som vi till slut kommer att återföras till – vare sig vi vill eller ej. Vi kan inte lösa klimatfrågan med högteknologiska idéer och genom att fortsätta att tära på naturen. Om vi väljer att förena äldre med nya kunskaper så kan det vara möjligt att skapa ett 1700-tal 2.0. Alltså som jag ser det någonting riktigt bra. Vi ska inte tillbaka – vi ska framåt.
Vem är utbildningen till för?
Utbildningen passar dem som vill komma igång och göra någonting åt våra största problem – med händerna. Orden är slut, och det enda som finns kvar är att sätta igång. Men det kan vara svårt att veta var en ska börja. Genom åren har jag stött på många som blivit förvånade över hur frigörande det är att vara den som faktiskt gör något. Den som inte lägger vår utveckling i någon annans händer. För att en ny kultur ska kunna uppstå så behöver vi de som lever den – vi behöver nya berättelser.
Det är även bra om en förstår vikten av, eller åtminstone är nyfiken på kursens lågteknologiska inriktning.
Även om vi lyckas med mycket så handlar självhushållning minst lika mycket om att misslyckas, särskilt när vi arbetar med organiska processer. Som lärare vill jag hjälpa deltagarna att förstå processerna istället för att ge recept som de ska följa utan att förstå grunderna. Det är viktigt att våga misslyckas, men även att vara öppna för resultatet och fundera på vilka förväntningar en kan ha. Kan ett naturschampo du själv gjort fungera exakt som det konstgjorda schampot som du har använt hela ditt liv? Vi måste ge tid till processerna och vänja oss vid dem.
Ekohushåll i teori och praktik – hur mycket fokuserar ni på teori respektive praktik?
Jag skulle tippa på 35% teori och 65% praktik. Hemuppgifterna är nära 100% praktiska, utöver fördjupningsarbetet. I fördjupningsarbetet kan varje deltagare välja om de vill ha en efterforskande del, men det går även att välja att mest praktisera och redovisa i bilder och korta beskrivningar.
Varför kallas utbildningen även för Skarpagon?
Skarpagon låter helt enkelt inte lika torrt och superseriöst som ”Ekohushållning – i teori och praktik” (vilket dock bäst förklarar vad vi gör).
USA:s försvarsdepartement som anser sig arbeta med säkerhetsfrågor befinner sig i byggnaden Pentagon. Eftersom jag anser att regenerativ småskalig självhushållning är den högsta formen av samhällssäkerhet och jag bor i Skarpnäck så är det en sammanslagning av dessa namn, Skarpnäck + Pentagon.
Var kan jag få reda på mer information om kursen?
Väddö folkhögskola: https://www.vaddo.fhsk.se/kurser/ekohushall/
Instagram: https://www.instagram.com/skarpagon
Facebook: https://www.facebook.com/skarpagon