Eira Westrin är AT-läkare i Karlskrona till vardags, men under läkarstudierna tog hon ett års studieuppehåll för att läsa fri konst på Östra Grevie folkhögskola i Skåne. Det är något som hon inte ångrar.
Vid mönstringen stickas en slät yta med huvudfärgen, och mönstertråden flyttas till fram- och baksidan av arbetet efter ett mönsterdiagram, tråden lägger sig runt de maskor där mönstret ska bildas, liknande de förstygn som är känt från broderi. Förr i tiden tillverkades den här typen av fingervantar och strumpor i sydvästra Estland: i Tõstamaa, Audru, Mihkli, Kihnu och Saarde församlingar och i Mulgimaa. Strumpor och vantar var stickade av vitt garn och rikt dekorerade. Mönsterstickningen fick särskilt stor spridning under andra hälften av 1800-talet.
Mönsterstickade fingervantar har främst burits av kvinnor. Herrvantar hade ibland mönstrade handledsdelar. Vantar och strumpor stickades i varje familj. Roositudvantar spelade en stor roll i folktraditioner, särskilt bröllopstraditioner. Denna stickning är en speciell teknik, där föremålen blir till vackra accessoarer också till moderna kläder.
Kursledare
Anu Beach har varit engagerad i forskning och produktion av folkdräkter sedan 2000. Hon har gått Folkdräktskursen vid Folkkulturens utvecklings- och utbildningscentrum i Estland och är sedan fem år en av ledarna för Folkets Klädesråd vid Centralestniska Hantverkssällskapet.
Som en av författarna till böckerna Pärnumaa folkdräkter och Pärnumaa sockenförkläden har Anu forskat kring kläderna i Pärnumaa socknar. Hon har också gjort nationaldräkten till det estniska presidentparet för bruk på republikens årsdagar.
Sedan början av 2010 bor Anu i Tõstamaa där hon har grundat ett hantverkscenter med olika utbildningar för att skapa kvalitativa hantverksprodukter. Hantverkscentrets och Tõstamaas signaturprodukt är fingervantar och hantverk inspirerade av Roositudtraditionen.